Once upon a time I worked at an airline where we every Christmas gave a small gift to all travel agencies that we worked with. And while you really want every employee at the travel agency to get a gift it was financially impossible to buy a gift to give to all personally. So I found this place where you could get Christmas cookies with your logo. Success! Everyone got to see our name and knew where they got it from and we got to feel that everyone were given a gift. Small but never-the-less.
And now are the times when we buy most things instead of making it ourselves. That is fine, but I still like to bake. From scratch. And I stumbled upon this cookie stamper when I was browsing Amazon. Loved it. It is now on its way to my kitchen. Can’t wait to make a batch of cookies. Even better would be to find a producer that make a stamp of your choice! If you find it, please let me know.
If you don’t want to brew your own cold coffee, either by keeping it in your fridge over night, neither by that gorgeous Hario dripper – Kickstand hand-bottled cold-brew coffee is for you. And for me.
In 2010, the Kickstand guys hit the streets of New York City with their bicycle mobile coffee stand, bringing specialty coffee to outdoor markets and events. One year later, they began bottling the much-loved iced coffee in its concentrated form.
Kickstand coffee is brewed from organic signle origin coffee, expertly roasted. On every bottle the origin and the roast date of the specific coffee is stated clearly on each and every bottle.
The proprietary cold brewing process creates a coffee concentrate that, when mixed into either cold or hot water, presents a coffee drink with a fresh-brewed taste – even if it has been sitting in the fridge for weeks.
With Kickstand hand-bottled cold-brew coffee you can instantly make a cup of specialty quality coffee in the comforts of your home, or wherever you prefer to be. The coffee can be served hot, over ice, or as an ingredient in your favorite coffee based recipes. But I prefer my cold brew anytime.
Order your own bottle/s of Kickstand cold-brew coffee here
It all started with Jane Fonda years ago. Y e a r s a g o.
I think I read a recipe on smoothies from her book and from there on smoothies have been a staple in my life. I started out doing it from a recipe. Nowadays I just do it with whatever I have at home and whatever I fancy. Yes, I did the workout outlined in the book too. Yes, I wore the tights (but the only thing I’ve stuck to is the smoothies!).
My second inspiration is the cayenne cooler that I discovered at Spa Samui in Koh Samui, Thailand. Lime, ginger and cayenne mixed with (water?). Delice!
Originally I used to take vitamins every morning (liquid) and it tasted awful so I mixed it in the smoothie. That gave the smoothie that slightly spicy taste that I missed once I stopped taking my multivitamins. Hence the swop to cayenne powder.
I don’t know where I got the idea of using soy milk instead of regular milk. Maybe because when travelling in Asia you hardly ever get in contact with milk and I found that my stomach thanks me for that. Mind you, while at home, I cannot resist milk products so when I vacation, so does my system. It’s a holiday-state-of-body.
My Slightly Spicy Smoothie (for 2 persons)
1 Banana, chop chop
1 Orange, peel it with a knife, chop chop
1/2 cup frozen (or fresh if available) berries of some kind (I like raspberries). You can use any kind of fruit, berry you name it. I use the frozen ones since it helps the smoothie to be cold – and I will not be dependent on season to have my smoothies.
1/2 – 1 tblsp grated Ginger (the more, the merrier), rish rash
4-6 ice cubes (or crushed ice if you have that handy)
1-2 tblsp Psyllium Seeds (will keep you full longer)
1/4 tsp Cayenne Powder, or to taste
1 cup Soy Milk (or how much, or how little, you prefer)
Mix in a blender until…well, until you have a smoothie of the thickness you desire. Mind you, you can always add any other fruits as well. Just make sure to use banana as the basis of it all (and orange and berries). Then you can add a kiwi, a persimon, pineapple, mango, whatever suits your palate. Remember to adjust the liquid accordingly.
And if you’d like a sandwich to go with this you might want to have some Danish Rye Bread, toast it, and smear it with organic unsalted peanut butter. And then sprinkle som Maldoon Sea Salt over it. Yum!
OK it might not be the healthiest breakfast ever. But I’ve been known to have stranger combinations. But you know, there are the fruit/berries (vitamins), ginger (antioxidants) and peanut butter (protein). Pretty much what you need in a meal, no? OK, maybe not, but it ain’t that bad is it?
½ cup frozen (or fresh if available) berries of some kind (I like raspberries). You can use any kind of fruit, berry you name it. I use the frozen ones since it helps the smoothie to be cold - and I will not be dependent on season to have my smoothies.
½ - 1 tblsp grated Ginger (the more, the merrier), rish rash
4-6 ice cubes (or crushed ice if you have that handy)
1-2 tblsp Psyllium Seeds (will keep you full longer)
¼ tsp Cayenne Powder, or to taste
1 cup Soy Milk or how much [or how little] you prefer
Instructions
Mix in a blender until...well, until you have a smoothie of the thickness you desire.
Mind you, you can always add any other fruits as well. Just make sure to use banana as the basis of it all (and orange and berries). Then you can add a kiwi, a persimon, pineapple, mango, whatever suits your palate.
This is most probably not the healthiest breakfast I’ve had. But it is definitely the tastiest!
After a run early one morning at the waterfront near the French Quarters in New Orleans, I stumbled on to Café du Monde (open around the clock!) and I just couldn’t resist a taste. And then I was hooked. I kept doing my morning runs at 6 a.m., had a (healthy) breakfast at 6.46 a.m. before work. And aaahhh how wonderful it was. I didn’t even get a stomach ache. It must have been the orange juice!
A quiet day at the Cafe du Monde. When I was there early in the morning, it was not as crowded. Lucky for me since I got there in my sweaty jogging attire. Nah, I had to take my coffee, “sandwich” and juice here
It is time to give a shout out for a delicious Thai beverage. No, it’s not beer.
It’s Thai ice tea with milk (Chai Yen in Thai). You find mobile beverage trolleys almost everywhere in Bangkok where the tea is being brewed. We’re talking very strong tea here. We’re talking about brewing tea for hours sort of.
When you order the Chai Yen, they begin by pouring in condensed milk in a glass or cup. They add a couple of teaspoons of sugar (not necessary if you ask me – but then again noone asks me) and a teaspoon or two of (here’s the funny one) Coffee Creamer. I know, I know it sounds weird, but I have found the Chai Yen’s containing coffee creamer taste the best. These ingredients is combined in a small glass, add a little hot tea and stir. Add some more tea, the amount they need. Now the only thing missing is ice.
Then, they fill a glass (paper- or plastic cup), or a plastic bag with crushed ice. Lots of ice. Then they pour the liquid from the small glass in to the large glass / cardboard cups / plastic cup or plastic bag (and then, naturally, some of the ice melts).
This delicious beverage is then topped off with ”sprinkles” of milk from a can, or well, not really sprinkles – a few tablespoons rather. The can has three holes. Almost everyone who serves it this way has three holes in the can of milk. Strange!
And if they’re really good to you, they’ll give you a sleeve so you can carry the drink without freezing your fingers off!
My Goodness this is so delice!
På svenska/In Swedish:
Det är dags att slå ett slag för god Thailändsk dryck. Nej, det är inte öl.
Det är Thai ice tea with milk (Chai Yen på thailändska). Det står vagnar uppställda lite varstans där de kokar sitt thailändska te. Jättestarkt. Vi talar alltså om brygga te i timmar typ.
När man beställer sitt Chai Yen börjar de med att ta ett glas där de häller i kondenserad mjölk. I med en tesked socker (skulle man nog kunna skippa egentligen) och en tesked (here’s the funny one) Coffee Creamer. I know, I know it sounds weird, but I have found these taste the best. Det här rör de ihop i ett litet glas. Alldeles hett.
Sedan tar de och fyller ett glas (papp- eller plastmugg) eller en plastpåse med krossad is. Hela glaset/koppen/plastmuggen/plastpåsen. Fullt med is. Häller sedan upp hopkoket från det lilla glaset i det stora glaset/pappmuggen/plastmuggen eller plastpåsen (och då smälter självfallet en del av isen). Detta underverk dekoreras sedan med sprinkles av mjölk från en burk, eller ja, inte riktigt sprinkles – några matskedar snarare kanske. Burken har tre hål. Nästan alla som serverar detta har typ tre hål i sin mjölkburk. Märkligt!
Är de riktigt snälla mot dig ger de dig en s k sleeve så att du kan bära drycken utan att frysa om fingrarna!
Jag älskar att läsa. Jag läser gärna ordböcker. Romaner. Noveller. Lexikon. Och Kokböcker. Sött. Mat. Salt. Rubbet. En favorit är Lotta Lundgrens “Om jag var din hemmafru”. Har du inte läst den så är tipset att göra det. Det är inte en kokbok i vanlig mening.
Bokus har den. Bland andra. Spelar ingen roll var du köper den/läser den. Men gillar du att läsa och gillar du recept så blir du inte besviken. Det blev inte jag iallafall.
Vet du inte vem Lotta Lundgren är? Jodå, det gör du nog. Har du sett Landet Brunsås på TV? Just det, den Lotta Lundgren är det jag menar.
Va? Ska du inte ha VIN? Frågar mina kollegor vid julbordet. Ska du verkligen inte ha VIN? Öl då? Ta öl? Inte ÖL heller? Va, ska du verkligen inte ha ÖL? Snaps då? Här, ta en snaps. Ska du verkligen inte ha snaps HELLER?
Åtta ansikten tittar besviket och nästan lite förtvivlat på mig i dunklet i restaurangen. Jag känner att jag nästan vrider mig av obekvämhet.
Slutet av året och julen närmar sig med stormsteg. Julfest som stavas julbord. Kollegorna menar ju så väl, men det blir så fel. Inte julbordet. Det går väl an. Inte för att jag är speciellt traditionell när det gäller julmat (heller). Skulle egentligen njuta mer av ett smörgåsbord av rätter från hela världen, men det är väl bara jag verkar det som. Så, OK, jag följer med och äter julbord.
Va? Ska du ta POTATIS? Varför tar du potatis? Ta det som är DYRT säger de och lassar upp det som de tycker är dyrt. Vad det nu är. Allt i fiskväg verkar det som.
Jag tar några potatisar och lägger upp lite fint på tallriken. De dansar runt lite innan de lägger sig till ro bredvid senapssillen, klicken med gräddfil, hackad rödlök, ägghalva och röd kaviar. Se där, jag äter ju inte BARA potatis. Men ni som känner mig nu vet ju att jag faktiskt inte kan koka potatis. Och just därför är det ju så gott med nykokta små potatisar som smälter på tungan. Typ. Jättegott tycker i alla fall jag.
Julskinkan står jag över. Har kommit på att jag gillar kalkon bättre. Inte för att skinka är skinka. Jag äter alla sorters kött, men jag gillar Rudy’s stuffed turkey.
By the way…
Kommer ni ihåg att jag hade en massa vänner från Haiti när jag bodde i Miami? Som lagade en massa mat. I alla fall, Rudy var en av dem. Och han lagade en stuffed turkey som jag fortfarande lagar efter hans recept. Ibland gör jag den av en hel kyckling istället för en turkey. Kalkonen blir så stor och det smakar lika gott med en kyckling.
Så med det sagt, här kommer receptet på Rudy’s stuffed turkey. Använd kalkon om du vill. Kyckling om du vill. Det går bra vilket som.
Rudy’s Stuffed Turkey
1 turkey (eller kyckling)
2 tsp salt
2 tsp black pepper
½ cup chopped onions
½ of an onion sliced
1/3 cup chopped green peppers
½ cup of green pepper cut in strips
½ cup of fresh chopped parsley
½ cup of fresh parsley uncut
4 or more (or less) cloves of garlic
1 lb of butter (ca 455 gr)
Add 1 tsp salt, 1 tsp black pepper, lite pressad vitlök, onion, green peppers and parsley to butter. Work into paste.
Cut small opening in each side of breast but not cutting the skin of the bird and work knife so to slice the interior of the breast. Stuff paste into openings. Repeat same for legs and thighs.
Season bird inside and out with remaining salt, pepper and garlic. Cover with aluminum foil and bake in oven at 350 degrees for about 3 hours. Drain juice into pan for sauce. Continue cooking at 350 degrees without covering, basting bird every 20 minutes with sauce and removing accumulated liquids from bottom of baking pan. When golden brown, remove bird from oven, let sit for ½ hour before serving.
Add ½ cup of an onion sliced, ½ of a green pepper cut in strips and ½ cup of parsley to sauce add salt, black pepper and garlic to taste. Let simmer.
Add 1 tsp salt, 1 tsp black pepper, pressed garlic, onion, green peppers and parsley to butter. Work into paste.
Cut small opening in each side of breast but not cutting the skin of the bird and work knife so to slice the interior of the breast. Stuff paste into openings. Repeat same for legs and thighs.
Season bird inside and out with remaining salt, pepper and garlic.
Cover with aluminum foil and bake in oven at 350 degrees for about 3 hours. Drain juice into pan for sauce.
Continue cooking at 350 degrees without covering, basting bird every 20 minutes with sauce and removing accumulated liquids from bottom of baking pan.
When golden brown, remove bird from oven, let sit for ½ hour before serving.
Add 1 tsp salt, 1 tsp black pepper, pressed garlic, onion, green peppers and parsley to butter. Work into paste.
Cut small opening in each side of breast but not cutting the skin of the bird and work knife so to slice the interior of the breast. Stuff paste into openings. Repeat same for legs and thighs.
Season bird inside and out with remaining salt, pepper and garlic. Cover with aluminum foil and bake in oven at 350 degrees for about 3 hours. Drain juice into pan for sauce. Continue cooking at 350 degrees without covering, basting bird every 20 minutes with sauce and removing accumulated liquids from bottom of baking pan. When golden brown, remove bird from oven, let sit for ½ hour before serving.
Add ½ cup of an onion sliced, ½ of a green pepper cut in strips and ½ cup of parsley to sauce add salt, black pepper and garlic to taste. Let simmer.
Många av oss samlar på saker. En del samlar på kapsyler. Andra på tändsticksaskar (det gjorde min farfar i alla fall) eller något annat. Jag samlar på tandkräm. Men inte här hemma. När jag reser köper jag alltid en, eller några, tandkrämstuber.
I Thailand har jag en favorit. Från Sri Lanka en annan. Den från Sri Lanka är lite speciell. Den ser inte klok ut egentligen, alldeles brun är den. I innehållsförteckningen står det så här: Aralu, Velmee, Sathsanda, Pilamul, Cloves, Pepper, Munnamal Pothu, Cinnamon oil and Goraka. Vad det betyder vet jag faktiskt inte. Och Google Translate talar inte om det för mig heller. Jag hittar inte Sinhalese där (om det ens är det språket det är på).
Men det här är den i särklass bästa tandkräm jag någonsin har använt. Man känner sig superfräsch. Det varar länge. Och så är det lite sting i den. Kanske är det pepparn som gör det, inte vet jag. Men min nuvarande storfavorit är det i alla fall.
Om man inte vill ha peppar i sin tandkräm kan man med fördel laga lite pasta och sen ha i grovkrossad peppar.
By the way…
Pasta med krossad svartpeppar
Koka pastan (läs på förpackningen – tiden beror på vilken pasta du väljer).
Under tiden pastan kokar sauterar du lök och vitlök i smör. Löken skall vara mjuk men inte för mjuk, det ska finnas lite tuggmotstånd (kan man sautera lök så det blir al dente?). I en skål blandar du crème fraiche och krossad peppar. Blanda i ganska mycket krossad svartpeppar (har du en pepparkvarn där du kan välja hur grovmalet du vill ha pepparn är det bra – kör så grovt det går – annars blir det till att ta fram den hederliga gamla morteln).
Nu tar du av pastan från plattan och häller av vattnet. Men gör det fort så att pastan drar med sig lite vatten till serveringsskålen. Blanda i lökblandningen och créme fraichen. Ös på med riven parmesan och sist men inte minst lite persilja.
Servera bums endera för sig själv med en sallad eller lägg till något gott kött till härligheten.
Här är ingredienserna. Som så ofta när det gäller min matlagning, tar man så mycket man tycker passar.
Pasta
Lök
Vitlök
Crème Fraiche
Parmesan
Persilja
Krossad svartpeppar
Jag är en fena på hummus. Taboulleh är jag också väldigt bra på att laga.
Och en massa andra saker som inte stavas vanligt på svenska. Men nåt jag i stort sett alltid misslyckas med så är det att koka potatis. Jag fattar inte att det ska vara så himla svårt att få till det med potatis. Endera blir de för hårda eller också överkokta så man nästan kan hälla de få bitar som orkat hålla ihop ur grytan. Därför är ju potatismos lättare att göra. Men ibland vill man ju ha vanlig kokt potatis. Hur svårt kan det vara egentligen?
Med detta i åtanke finns det ju inte någon större anledning att bjuda på ett recept som innehåller potatis, eller hur?
Och hummus är ju väldigt gott. Kanske inte till köttbullar och sånt. Men till annat. Som på en buffé av smårätter till exempel. Eller varm, nygjord hummus med lite Taboulleh och ett pitabröd att skopa upp härligheten med.
Jag var på en tillställning där man hade resonerat som så att hummus är gott som plockmat. Jag håller fullständigt med. Det är bara det att när plockmaten består av salta pinnar, oliver och hummus (inga skedar eller gafflar) blir det lite problematiskt. Hur tänkte de? Att skopa upp hummusen med de salta pinnarna var ju lite svårt. Iallafall om man tog en salt pinne i taget. Och likaså med oliverna. Skulle man slicka i sig hummusen kanske. Funderade på det ett tag men la ner det. Kände att det inte skulle se så tjusigt ut.
Salta pinnar känns lite fattigt att gå och suga på och oliver är inte jättemycket min grej så det fick vara för min del.
När jag kom hem la jag kikärtor i blöt och dagen därpå lagade jag Hummus My Style som jag serverade med en härlig Taboulleh, nybakade pitabröd och Kibbeh till det. Stor njutning. Och lätt att äta.
By the way
Min hummus gör jag så här:
Lägg 3 dl kikärtor i blöt över natten. Ha gärna i en tsk bikarbonat i vattnet. Se till att vattnet täcker kikärtorna ganska rejält, de sväller.
Dagen efter: Häll av blötläggningsvattnet och lägg kikärtorna i nytt färskt vatten i en kastrull med en tsk salt. Koka upp och låt koka kraftigt ca 10 minuter. Sänk värmen, lägg på ett lock och koka sakta ca 1 timme (eller tills kikärtorna är mjuka). Skumma vattnet under tiden de kokar. När kikärtorna är färdigkokta häller du av vattnet i en skål och sparar det.
Spara ca 1 dl kikärtor för garnering. Lägg resten av de kokta kikärtorna i en köksmaskin och lägg i 1 tsk salt. Blanda.
Lägg i ca 1,5 dl tahini, 2 pressade vitlöksklyftor och ca 1 dl pressad citron. Blanda försiktigt i köksmaskinen. OBS! Smaka av under tiden så du tar så mycket som du tycker smakar gott.
Här kommer skillnaden mellan Hummus My Style och andra recept: skippa olivoljan! För att hummusen ska få den konsistens du vill att den ska ha, blanda i lite av kikärtornas kokvatten (som du nu märker har tjocknat lite) tills din hummus är så tjock/tunn du vill ha den.
Smaka av med mer salt och citronsaft om det behövs.
Servera hummusen på en tallrik som du garnerar lite snyggt med lite cayennepeppar, persilja och lite av de kikärtor du sparade till garnering. Sist, och minst, droppar du över lite olivolja som garnering.
Grått och murrigt väder ute. Brrr. En bra anledning att träffa vänner på ett centralt kaffehus. Sagt och gjort.
– Kan jag hjälpa nästa, säger baristan
– Hej! Kan jag få en Caramel Latte säger jag och betalar mitt karamelliga kaffe
Sen går jag och sätter mig hos mina vänner som förvånat tittar på när jag tar upp min lilla påse med havssalt och strör en nypa över kaffeskummet som jag sen rör ner.
-Vad sysslar du med? frågar en av dem
-Vad är det för fel på socker? undrar den andra
Förklaring:
På Starbucks i Japan för nästan exakt ett år sedan (ja, ja man b o r d e ju inte gå på Starbucks i Japan men så blev det iallafall) smakade jag Caramel Latte med salt – Salty Caramel Latte – första gången. Sen har jag längtat efter det i omgångar. Och i omgångar glömmer jag såklart bort att längta. Och det är ju tur.
Sen var det den där resan till USA. In på ett Starbucks för att få en liten dos Frappuccino tänkte jag (för den erbarmliga milkshakeaktiga drycken Frappino man blir serverad på Espresso House är inte [ens] en bra kopia av Frappuccino). Och vad skådar mitt norra öga: New! Salted Caramel Mocha står det på en skylt.
Min vana trogen att ändra menyer beställer jag alltså en Salted Caramel Latte istället för Mocha eftersom jag inte är speciellt förtjust i att blanda kaffe och choklad (av någon anledning gillar jag inte bär/frukt och choklad i kombination heller speciellt mycket – och jag tycker faktiskt inte att chokladdoppade jordgubbar varken är lyxigt, charmigt eller gott). Och eftersom USA är landet där man i stort sett kan beställa vad man vill på menyn, i den blandning man vill, och få ett: ”No problem” till svar så var det ju inga problem att få min Salted Caramel Latte. Sheer bliss! Det är så himla gott med den där blandningen av sött och salt på precis rätt sätt.
Sista dagen på resan tänkte jag såklart njuta av saltat kaffe igen men konstigt nog så var saltet (det ska tydligen vara havssalt) slut på båda ställen jag försökte på. Besviken resenär! Nåja, det fick bli en Frappuccino istället. Men min nya favorit är helt klart Salted Caramel Latte.
By the way
Provade en egen variant hemma. Så här gjorde jag:
Räcker till två koppar 1 dl råsocker
¾ dl + 2 msk vatten
1/2 tesked havssalt
1 dl grädde
4 shots espresso
2,5 dl skummad mjölk
Rör ihop socker och vatten i en liten gryta. Låt sockret smälta ner i vattnet (ca 4:an beroende på hur din spis beter sig). Låt det koka upp försiktigt och låt sakta koka tills det karamelliseras och blir ljusbrunt. Var försiktigt så det inte kokar för länge och blir mörkbrunt (då blir det bittert i smaken). Jag kokade i ca 5 minuter. Ta grytan från spisen. Strö i havssaltet och häll försiktigt över grädden i grytan. Rör.
Häll två shots espresso i en kopp (eller starkbryggt vanligt kaffe om du föredrar det), sedan i med skummad mjölk och toppa detta med den karamelliserade grädden. Strö över lite extra havssalt.
Om denna procedur är för jobbig rekommenderar jag att ta med lite havssalt nästa gång du går på café och helt enkelt salta ditt vanilj- eller caramelkaffe. Kom gärna tillbaka och kommentera vad du tyckte. Skulle vara kul att veta. Det kan väl inte bara vara jag som gillar saltat sött kaffe? Eller?
Kaffepaus är ju högst existerande för oss. Döm om min förvåning när jag faktiskt inte fattade vad personen sa till mig. Han fick säga det flera gånger och jag stod som ett frågetecken. Efter ett tag gick det upp för mig att han skulle på tea break och skulle komma tillbaka sedan. Tea Break. Såklart. Jag är ju i teernas förlovade land. Tea Break. Silly me.
För ett tag sedan var jag på en (ja, två faktiskt men den här historien handlar om den ena) teplantager. Det var härligt att se den där vackra grönskan som breder ut sig på fält efter fält. Visserligen betyder det att man ger sig ut på en färd uppåt. Ja uppåt, där det är 15 grader istället för 30. Och när man inte har tänkt på det så fryser man när man kommer upp på de där höjderna. Och regnar det sedan dessutom när man kommer från 30 grader och sol för några timmar sedan så är det en smärre chock. Tur då att teplantagerna är breathtakingly vackra.
På teplantagerna anordnas det rundturer i tefabriken (ja, jag erkänner; även om man inte fick lov att gå omkring på teplantagens odlingar så gjorde vi ju det såklart – hur ofta får man chansen? Och ja, vi var försiktiga och gick i de gångar som fanns och skadade absolut inget – men det var tur att vi hade paraply!).
I tefabriken visar de hur tebladen torkas, och skakas, och sorteras och paketeras och allt det där. Och varje teplantage med självaktning har förstås en liten tesalong där det serveras te. Med eller utan mjölk. Väljer du att dricka utan mjölk är det gratis. Vill du ha mjölk i kostar det en försumbar slant. I anslutningen till tesalongen säljs det också plantagens förpackade te. Såklart.
Vi upptäckte dock ganska snart att vår guide hade köpt te i påsar som inte var snyggt förpackade. Det skulle han ha dolt lite bättre för det bar ju sig inte bättre än att vi absolut insisterade på att just sånt te ville vi också ha. Jamen, det är ett jättestarkt te sa han. Yes, Sir då är det det vi vill ha. We want the real thing, sa vi.
Men döm om vår förvåning; vi fick inte lov att köpa den sortens te för teplantagens anställda. Så då gick vår snälle guide iväg och skulle förespegla att han ville köpa ett paket till (för vår räkning såklart). Men tji fick han. De hade fattat galoppen.
Det slutade med att vi fick köpa ett av de två tepaketen från vår guide när vi väl kom tillbaka till bilen. Han körde ju förbi där i stort sett varje vecka sa han, så han kunde ju köpa mer nästa gång han kom förbi. Schysst av honom.
Så därifrån kom vi med ett starkt, mycket gott B.O.P.-te (Broken Orange Pekoe). Visserligen tydligen ”det som sopas upp från golven”-te. Men det var r.i.k.t.i.g.t.
By the way…
Riktigt är också min favoritmüsli. Inga tillsatser och E och sånt där. I alla fall inte som jag vet om.
2,5 dl havregryn
2,5 dl boveteflingor
2,5 dl hirsflingor
1 dl linfrö
1 dl solrosfrö
1 dl sesamfrö
0,5 dl nyponskalmjöl (finns hos Hälsokosten)
1 dl dl kokosflingor (endera väljer du det vanliga “kokosströet” eller också köper du René Voltaires kokosflagor. Rejäla doningar!)
1 dl russin
1 dl hackade nötter (ta de du gillar bäst. Jag brukar ha valnötter för det tycker jag är gott)
Blanda och förvara i en snygg burk. Då blir det gott för både kropp och själ.
En mycket god vän till mig var bördig från Sydafrika och bodde i Köpenhamn. Hos Felicity och Arne spenderade jag mycket tid från unga år tills 2004 då Felicity tyvärr gick bort. Hon är för evigt saknad.
Tillsammans lagade vi mycket och ofta mat. Jag glömmer aldrig när hon gav mig en liten kniv och en stor påse potatis och bad mig skala. Ha ha, jag kan absolut inte skala med kniv, speciellt inte när det ska gå fort, det är 20 kvinnor runt mig som lagar och hackar och skalar och skrattar och skämtar vilt på afrikaans (jag fattar alltså nada), och dunkar till mig och tycker att det där skämtet var väl kul (vilket skämt – du menar det på afrikaans..ha ha) (not). Jag är en rejäl svenska som varken talar eller förstår afrikaans och som skalar med en p.o.t.a.t.i.s.s.k.a.l.a.r.e. Efter den incidenten tog jag med en potatisskalare och la i kökslådan. Not without my potatisskalare.
Hur som helst, en liten sidorätt som ofta ackompanjerade rätterna var Feli’s Tomato Thing. Det är så den alltid har hetat för mig och jag har aldrig vetat något annat namn. Feli brukade bara säga åt mig; -Can you please do that tomato thing, och så fixade jag ihop den medan hon rörde i grytorna på spisen.
Så här gör man: tärna tomater i medium/small-bitar, hacka en rödlök fint: blanda. I med en klick aprikosmarmelad (vi använde självfallet den sydafrikanska i konservburk som heter KOO – finns på Malmborgs och Hemköp), lite olivolja och en skvätt vinäger: blanda ihop allt.
Krydda med Maldon Flingsalt och nymalen svartpeppar (gärna grovmalen så den nästan är krossad istället för malen). Låt den här röran stå i kylen och dra till sig smakerna under tiden du gör maten.
Så himla lätt att röra ihop och det lyfter vilken maträtt som helst.
Varsågod! Du får det här receptet alldeles gratis. Du kommer visserligen alltid att stå i tacksamhetsskuld, för alla du bjuder detta på kommer häpna och tycka att du är en sjusärdeles kock. Sänd en tacksamhetens tanke till Feli. Bless!
By the way…
